Apropå kampanjjournalistik och Peter Englunds uppmärksammade artikel (här och här bl.a) i flera svenska dagstidningar för den fängslade journalisten Dawit Isaak i torsdags, fick idag Hallands Nyheters (HN) chefredaktör på insändarsidan kritik för att tidningen inte medverkade i den här kampanjen.
Chefredaktör Anders Svensson poängterade att HN uppmärksammat Dawit Isaak vid flera tillfällen och anger det fanns flera skäl att inte göra det i den här gången. Vilka dessa flera skäl var framgår dock inte. Men i det här fallet blir det nästan som att HN genom att inte medverka, inte anser att Dawit Isaak är en angelägen fråga. Måste tidningar delta i kampanjjournalistiken när det, som i det här fallet, gäller en angelägen fråga? Nej, så ska det inte var. Låt den här journalistiken föras på ledarplats istället!
Ja, kampanjjournalistiken omdebatterad. Den är inte objektiv och den är full av hyckleri. Vem minns inte kvällstidningarnas tidigare bensinuppror med anledning av det höga bensinpriset. Sedan kom en klimatdebatt och som politiskt korrekta megafoner tog samma tidningar fram ett nytt uppror – klimatupprop. (Kvälls)tidningarnas minne är som den hos guldfisk emellanåt. Just därför riskerar kampanjjournalistiken bara till att minska trovärdigheten. För visst känns det som att media även ”bytt sida” i fallet Mehdi Ghezali?
För att återgå till Dawit Isaak. I samband med att Annika Östberg återvände till Sverige gjorde Expressen en stor fadäs och närmast likställde hennes fängslande med Dawit Isaaks. Kanske var det inte bara Expressen som kände att kampanjjournalistiken i fallet Annika Östberg blivit för mycket. Eller så var de helt enkelt nöjda eftersom hon återvänt till Sverige till slut vilket var deras mål. I alla fall tycks vinden i hennes fall ha vänt. Efter viss uppmärksamhet de första dagarna efter ankomsten till Sverige så försvann hon från media.
Kampanjjournalistiken (den som inte är så bra?) är känslig och vänder emellanåt kappan efter vinden. Ibland tangerar den drevjournalistiken. Som den mot Lars Danielsson. Till slut kunde tidningsläsarna nästan tro att det var han som själv hade skapat Tsunamin. Sen försvann han från medieljuset ett tag. Med ny regering och han var tillbaka i tjänst på UD. Men helt plötsligt var det synd om Lars Danielsson. Nu var det Carl Bildt som var dum och inte gav denne kompetente man schyssta arbetsuppgifter. Och media drev på igen. Så fungerar kampanjjournalistiken många gånger.
Men om det var kampanjjournalistiken som gjorde att Annika Östberg fick lämna ett ett amerikanskt fängelse och därmed skulle kunna ha samma inverkan på Dawit Isaak eller Aun San Suu Kyi, ja då är jag beredd att ändra min uppfattning och stödja en sådan journalistik!
Varför var inte Åkesson falsk?
-
Socialdemokraterna vill försöka skrämma väljarna med SD inför höstens val.
Man har ingen politik. Allt man gjorde under åtta år […]
1 dag sedan
5 kommentarer:
Intressant att du lyft fram en tidning som inte publicerade Englunds debattartikel. Jag kan förstå det valet också, men i detta fall tycker jag att debattartikeln har nyhetsvärde i sig eftersom den fått så stort genomslag. Kan även tycka att det är viss skillnad på att som tidning själv driva frågor som bensinupproret, och att ta in en debattartikel från en känd kulturpersonlighet.
Intressanta tankegångar. Jag kan hålla med om att det kan vara svårt att ta ställning för eller emot denna typ av journalistik, för som sagt ibland kan den ju leda till gott...
Hej Lars!
Intressant inlägg du skrivit!
Jag tycker också att det är positivt med kampanjjournalistik ibland, när den sköts på ett bra sätt och trots allt väcker debatt. Däremot är det ju inte lika positivt med dessa mediedrev som drabbar enskilda personer (som fallet med Danielsson). Men jag tror att det är svårt många gånger för journalisterna att vara helt objektiva i sådana här fall, de hänger liksom bara med av farten, tyvärr. Lycka till med slutspurten av kursen!
Kampanjjournalistik är som du skriver mycket omdebatterad. Det är många frågor som väller upp i huvudet när man funderar kring denna frågan. Ibland känns det som att vissa tidningar måste hänga med i dessa mediala kampanjer. Jag tänker främst på ditt exempel i början. Genom att inte medverka "visar" tidningarna sin åsikt om frågan på ett annat sätt.
Mycket läsvärt inlägg!
Ibland tangerar kampanjjournalistiken drevjournalistiken, skriver du.
Jag håller med dig. Det är den dystra sidan av kampanjjournalistiken, där det handlar om att förnedra, skada eller såra mer än ömma för och känna empati med "offret". Et annat exempel på det är Michael Persbrandt, där Expressen fick krypa till korset till slut och tilldömdes ett rejält skadestånd.
Gary
Skicka en kommentar